Under våra tre veckor i Thailand har vi observerat en hel del saker som skiljer sig från Sverige. Det som vi har lagt märke till är främst skillnader, och likheter, i hundhållning och säkerhet i landet.

När vi kom till Huay Yang Dog Rescue för första gången så häpnade vi alla över hur rent det var i hundgården. Trots att antalet hundar är närmare tvåhundra så syntes knappt en enda hög med avföring. Detta blev förstås en positiv överraskning eftersom smittor kan spridas via avföring.

Förutom bajsplockning så är sopning en viktig syssla i hundgården. Först fick vi instruktioner att sopa bort grus, päls och matrester från betonggolven i hundgården för att förhindra invasion av myror. Efter några dagar blev vi uppmanade att även sopa bort päls och löv från grusområdena och vi tyckte till en början att det kändes lite väl pedantiskt. Vi kände att vår hjälp behövdes mer med att klippa klor eller på annat sätt sköta hundarna än att göra hundgården snygg. Men sedan blev vi informerade om att ohyra förökar sig snabbt i värmen och speciellt om det finns löv- och pälshögar att tillgå och med ens så kändes sysslan väldigt viktig!

Rescue Centret är också noga med att diska matskålar vilket vi i Sverige tycker är en självklarhet men så är det inte alltid utomlands.

Något annat som vi har reagerat på är att medicin inte förvaras avskilt och att hundarna får sprutor utan att skinnet tvättas först. Det hände även att flera hundar sprutades med samma spruta utan rengöring emellan.

Att trafiken i Thailand skulle vara något helt annat än i Sverige var vi alla väl införstådda med innan resan men jag, som inte har varit i Thailand förut, hade ändå svårt att inte reagera starkt på detta. Speciellt ur säkerhetssynpunkt då folk åker moppe på motorvägen, att vägarbetare står helt oskyddade på motorvägen sånär som på en enda liten kon, att man får åka på pickupers flak, att bara den som kör moppen behöver ha hjälm på sig osv.

När vi åkte på motorvägen från Bankok till Huay Yang kom vi fram till en olycksplats. Där sprang poliser, barn och vuxna mellan bilarna och allt såg ut att vara ett enda kaos. När ambulansen anlände så tog de upp den skadade på en bår, lyfte in den i ambulansen och körde iväg direkt. Allt skedde på några minuter så det som varit en olycksplats försvann snabbt och trafiken flöt på igen.

Vi är otroligt tacksamma för den här fantastiska resan!

Stort tack till Atlas som genom stipendiet vi fått finansierat resan.

Stort tack till Göran, Mia och Warin på Huay Yang Dog Rescue som tagit hand om oss på bästa tänkbara sätt.

Tack till alla läsare som har följt vår resa!

/ De fem tjejerna

Imorgon åker vi till Bangkok för en dags shopping.

/ Johanna L

Allting började för ca 20 år sedan då Warin började sälja kokosnötter på en marknad i Bangkok, på denna marknad fanns det jättemycket hundar som gick runt och var undernärda och ovälkomna då de snodde mat från olika stånd.
Under denna tid var Warin olycklig inuti och en dag började hon mata en av hundarna som brukade vara vid hennes stånd, detta resulterade i att många fler hundar kom till just hennes stånd och då började hon mata dom också, det började med en hund, och sen blev två, tre , fyra osv. tillslut började hon även ta hem hundarna till sitt hem i bangkok över nätterna.
Warin var tvungen att flera gånger i månaden åka tillbaka hem till Huay Yang för att fylla på lagret med kokosnötter, även då fick hennes hundar följa med.
Det Warin kände när hon matade dessa hundar i Bangkok, var lycka. Hon kände sig lycklig inuti och det tomma hålet av olycka fylldes igen.

Efter en tid i Bangkok bestämde sig Warin för att flytta hem till Huay Yang igen och hon tog med sig dessa hundar ifrån Bangkok och fortsatte att mata dom och ta hand om dom.
Hon fortsatte  att mata fler och fler hundar, och vårda fler och fler sjuka eller skadade individer, tillslut började hon åka runt till olika tempel och mata hundar som blivit övergivna, hon började även fånga in och ta med sig sjuka hundar hem och på den vägen är det.
Idag är det ca 10 år sen hon flyttade tillbaka till Huay Yang och började ta hand om hundarna där.

Warin har många tankar och förhoppningar kring hundgården och hundarna men detta tynger henne även då hon hundgården lever på knappa resurser. Hon jobbar dygnet runt och detta tär på hennes kropp och hon känner sig orolig inför framtiden.

Allting började med en hund, idag är dom 200.

/Ellinore

/ Johanna L

]]> http://ettminneforlivet.wordpress.com/2011/04/28/middag-vid-stranden/feed/ 1 ettminneforlivet Johanna H, Helena O, Veronica W, Ellinore P Middag Veronica W, Johanna H, Warin, Johanna L, Helena O, Ellinore P Göran De vackra bergen i Huay Yang Mia och Görans hund Lisa http://ettminneforlivet.wordpress.com/2011/04/28/film/ http://ettminneforlivet.wordpress.com/2011/04/28/film/#comments Thu, 28 Apr 2011 11:30:06 +0000 Johanna Haglund http://ettminneforlivet.wordpress.com/?p=256 ]]>

Här kommer ytterligare en film från Huay Yang Dog Rescue.

/ Johanna L

Ingen av oss hade tidigare bokat en resa till en annan världsdel eller hade någon erfarenhet av volontärarbete. Därför hade vi många funderingar innan resan som berörde allt mellan vilka flygbolag som är bäst att åka med till vilka slags kläder vi skulle få användning av och hur mycket pengar vi skulle växla.

Nu har det gått mer än två veckor på vår praktik och vi kunde inte haft det bättre. Vi har blivit mottagna och omhändertagna på bästa tänkbara sätt, både av thailändarna generellt sett och av våra handledare Mia, Göran och Warin. Göran svarade även tålmodigt och utförligt på alla våra frågor via mail innan resan vilket vi uppskattar väldigt mycket.

Något som jag dock har tänkt en hel del på under de här två veckorna är vikten av bra resesällskap. Innan resan skrev vi packlista ihop, diskuterade vaccinationer, delade med oss av de tankar och funderingar vi hade osv. Jag tänkte då en hel del på allt som skulle kunna gå fel. Förseningar av flyg, borttappat bagage, strul med pass/biljetter mm var sådant som jag oroade mig lite för. Men på resan ner hjälptes vi åt att checka in, hitta rätt på flygplatserna, vakta bagage medan någon gick på toaletten osv. Här nere har vi hjälpts åt när det gäller att beställa mat, köpa saker, förstå thailändarnas ofta ganska dåliga engelska osv. Vi hjälps åt, är öppna mot varandra, kompromissar, diskuterar och framför allt så har vi väldigt roligt ihop!

Nu börjar vår praktikresa faktiskt lida mot sitt slut och visst saknar vi våra nära och kära där hemma men fortfarande så råder samma goda stämning inom vår grupp. Jag hoppas, och tror, att jag talar för alla oss fem när jag skriver att jag inte kunde fått bättre resesällskap.

Tack Johanna Haglund, Helena Ottosson, Ellinore Pettersson och Veronica Wihman för att ni är med och skapar ett minne för livet!

/ Johanna L

/Thailandgänget

I går blev vi bjudna på kokosnöt för första gången. De hade legat kallt över natten så vätskan/vattnet inuti var kall (otroligt gott!), den var också riktigt mättande. Hundarna var stora fan av frukten!

I går öppnade sig himlen här för andra gången sen vi kom hit. Vi hade precis hunnit hem från stranden på vår lunchrast när det kom åska och störtregn. Som tur är höll sig åskan uppe vid bergen. Självklart gick vi till hundarna som vanligt och där var inte regnet så populärt, alla höll sig under tak och gick gärna inte ut.

Jag och Veronica hemkomna från hundgården, genomblöta!

”Det här är livet på en pinne… eller en pickup!”
Vi spenderade vår utflykt på pickupen med ALLSÅNG och såklart njöt av vinden som fläktade & utsikten!

Narrowest of Thailand

Nästa station var Gränsmarknaden. Tackvare vi svenska tjejer på flaket så fick vi VIP parkering mitt på gatan i smeten av marknaden. Göran skrattade och berättade att han hade varit på den här marknaden flera år i rad och aldrig fått en så bra parkering… undra varför? Överlag så har vi känt oss som en titt-attraktion under dagen. Vi är populära falanger här nere, på gott och ont! Göran tar hand om oss så vi kan känns oss lugna! Inga kameler här inte, vi alla ska komma hem till Sverige hoppas vi.

Vi fem framför porten till Burma! Göran trodde inte att vi skulle hitta något mer på marknaden efter vår visit i Hua Hin och att det inte brukar vara så intressanta grejjer på marknaden… men nog shoppade vi meeera här också!

The Johannas´

Efter denna visit bar det av mot ”Prachuap Khiri Khan” och aporna! Här kommer bilder från när vi matade aporna. Vi stannade till vid två olika berg där det bodde olika arter av apor. Det var supersöta allihopa och det vet hur det ska handskas med turister, vi köpte två små påsar med ”ap-mat” av en kille och när vi skulle börja mata aporna haffade de åt sig hela påsarna på engång.

På hemvägen stannade vi till vid ett akvarium museum och gick och kollade där på massa coola fiskar och andra vatten djur.

Vi har haft en riktigt grym dag idag. Efter att vi kom hem nu så har vi tagit ett dopp i poolen och duschat. Några sitter och kollar på en film, det är snart dags för oss att gå och äta middag. Ikväll ska vi testa en ny restaurang nere vid stranden. Som ni hör så går det ingen nöd på oss här nere. Men imorgon är det upp till hundgården igen träffa alla pigga och sköta om de svaga.

Ta hand om er!
Veronica

På vägen dit så stannade vi vid en jättestor ”stenfigur” figuren föreställde Thailands mest omtyckta munk.

sedan bar det iväg mot Hua Hin och vi kom dit runt 12-tiden, vi spenderade 6 timmar inne i köpcentret och ca 3 timmar på marknaden som var utanför.
Köprcentret heter Market Village och har 3 våningar, det är 3 våningar som är fullproppade med olika saker som tex, kläder, skor, mat och barnsaker.
vi köpte jättegod glass till fika , (som var dyrare än maten vi äter dagligen, men det kostade vi på oss mitt i all shopping! ) och jag måste säga att servitrisen var himla trevlig!

Marknaden heter Nightmarket och det var på en lång gata som var full av massa olika stånd! där gällde det att pruta gärnet och vi fick med oss en hel del påsar hem !
Vi är nöjda med dagen och riktigt glada över allt vi lyckades köpa!

/Ellinore